Hej bloggen! Idag har jag vilodag från gymmet (de bästa dagarna i mitt liv) och tycker synd om mig själv för att jag återigen har träningsvärk. Det känns lite som om jag har glömt hur det är att inte leva med det. Och idag är extremt.

 

Var på gymmet i tre timmar igår, tränade dock bara i två. Var inbokad på två en-timmars-pass med en timme emellan så fick en välbehövlig paus i mitten medan min vän stod på crosstrainern. Hennes kärlek till att träna är något jag aldrig i mitt liv kommer förstå eller dela. 

 

Kvällen började med ett Box-pass. Det var egentligen mer än vad jag orkar med tanke på att jag inte är vältränad och de som är vältränade tycker det är jobbigt som satan. Men jag ställde än en gång upp för min vän (ge mig ett pris tack) då det var ett pass som man helst är två på så att man slipper vara i par med en främling (uuusch, människor :S) och att få slåss är psykiskt hälsosamt! Jag var dock inte så himla smart och hade inte en tanke på att göra armhävningar på en matta utan gjorde dem på det hårda parkettgolvet. Smart där. Kan ta en bild på mina knän - de är mörklila. 

 

Efter box-passet var det Yoga som gällde. Trots en timmes vila emellan var jag helt slut och många av övningarna blev mycket jobbigare än vad de egentligen var. Klarade bara hälften av de stående-hunden-övningarna och när vi skulle stå i trädets position (ni hör väl hur proffsig jag är som slänger mig med sånahär uttryck?), med ena foten på det andra benets lår, så klarade jag inte att hålla balansen på mina darrande aströtta ben. Även att hålla ut armarna rakt åt sidan var jobbigt.

 

Så ja, nu har jag träningsvärk så det skriker om det! Armarna och magen är det som plågar mig mest och jag önskar mest att jag hade en kniv som var skarp nog att skära ut musklerna ur min kropp just nu. Men istället trycker jag i mig godis som om det vore lika viktigt som syre och tycker synd om mig själv!